Vad gör man då inte tårar och ilska hjälper? Då inte känslorna räcker? Då man står framför ett val till en annan framtid, då man måste lämna saker bakom sig och möta världen med andra ögon igen efter så lång tid? Då allting har förändras och man inte längre står där man var sekunden innan. Allt snurrar i huvudet och man tycks inte ha kontroll över nått längre, man vet inte vad man vill och framförallt inte vad man vågar ändra på och riskera. Hur allt som varit bra kan bli så fel, att all lycka kan bli till hat och det leder till slutet. Men frågan är då, vad är slutet? Vem vet egentligen, men mest troligt är det i alla fall början på något nytt.